Fosterfamiljen jag bodde hos, gav mig massa nya kläder,leksaker, vi hittade ofta på saker som jag tyckte var jättekul! Dom gjorde till och med en isbana ute på trädgården som jag kunde åka skridskor på. Den tiden var jag ett lyckligt litet barn som inte förstod bättre!

När jag fick åka och hälsa på mamma på helgerna så hade hon alltid byggt ett hus av lego och gömt ett kinderägg i det.. Märkligt nog är det de ända jag kommer ihåg från våra helger ihop. När jag fyllde 6 så flyttade vi igen, det var då 7e gången vi hade flyttat med mamma till ett annat ställe. Vi flyttade alltid till ett nytt ställe när pappa hade ställt till det, dvs gjort inbrott, rånat en bensinstation, snott en bil mm. Mamma skämdes! Nåväl, vi började om på nytt.. Pappa gjorde detsamma fast det innebar att han skaffade nya pundarvänner att försvinna med och göra massa dumt med.. När vi hade bott på det nya stället i kanske 3 månader åkte pappa in IGEN! Jag kommer ihåg att jag var så ledsen för att pappa "var borta" igen jag fattade inte varför.. Var det nått fel på oss? Älskade han oss inte? Vad var anledningen till att han aldrig var med oss?! Ledsen som jag var satt jag i trappen med en kniv och grät hysteriskt och ville dö mitt i natten, mamma grät och skrek på mig.. Tog bort kniven, lyfte upp mig och la mig brevid sig i sin säng och tröstade mig och sa "pappa kommer hem snart!" .. En dag när jag kom hem så var inte mamma hemma och inte bilen heller.. Vart var mamma? Hade mamma lämnat mig?! Hade hon försvunnit för gott hon med? Efter en stund hörde jag en bil utanför.. Springer ut så fort jag kan för att kolla om det var mamma! Där stod mamma och log mot mig, med tårar som rullade på kinderna torkade jag mig i ansiktet för att se vem det var mer som stod där.. DET VAR PAPPA!! Jag kände dock inte igen honom först.. slänger mig i pappas famn och sniffar på honom!! Pappa min pappa.. försvinn aldrig mer igen!!! ALDRIG! Men så blev det så klart inte.. pappa hade bara permission och var tvungen att åka hem på söndagen igen.. jag ville givetvis följa med och lämna honom, jag somnade i bilen och fick inte säga hejdå! När jag vaknade och förstod att pappa var borta igen så började jag gråta hysteriskt igen! Min älskade dumma pappa var borta igen.. Efter ett tag kom pappa ut, vi flyttade igen. Men inte så långt denna gång! Mamma lämnade oss till pappa för att mamma skulle plugga i en annan stad ett par månader, kommer inte ihåg så mycket från det! Men det finns vissa saker jag kommer ihåg.. Vi hade en katt som var 12 år då jag var 7, den blev överkörd samma vecka som vi flyttat in, det var mammas katt.. Vaktmästaren kom och ringde på dörren och frågade om det var vår katt, pappa tar katten och stoppar den i frysen precis som hon var! Utan påse eller filt inget.. Jag kommer och ska ta nått ur frysen, och där ligger vår katt!! Mosad, blodig helt förstörd!! Blev jätteledsen, pappa va hög,full inte ett dugg medveten om vad han gjort! Vi skulle fiska en gång med, jag kunde inte simma.. han tog med oss ut i en båt med sin pundarkompis, ingen flytväst eller nått. Dom drack öl och blev bara fullare och fullare.. Men gick bra! Senare hittade jag en plånbok med MASSA pengar i, springer hem till pappa och berättar! Han säger: "vi måste lämna den till polisen så kan du få hittelön!" Jag blev jätteglad! Men det blev aldrig av.. pappa fortsatte vara full och hög.. 12 år senare berättade pappa att han aldrig lämnade in plånboken jag hittat utan tagit pengarna och slängt plånboken.. Köpt droger och öl för pengarna! Blev så besviken på honom.. Han sa: "jag lärde åtminstånne dig att göra rätt!" Sen skrattade han lite med skam i kroppen för vad han hade gjort...

Jag föddes en kall dag 1990.. Pappa var full och förmnodligen lite därtill.

Han hade snott en barnvagn som jag skulle ligga i när vi skulle hem, han hade snott den eftersom han hade köpt droger för pengarna och inte kunde köpa en!

Det första året fick inte min pappa hålla i mig, inte titta på mig inte heller vistas i samma rum! Jag gallskrek! När det var dags för min födelsedag, var vi tillbaka på samma visa som när ja föddes! Min pappa hade snott presenter till mig för han hade köpt knark för pengarna och var då tvungen att sno nått! Kommer som tur är inte ihåg nått av den tiden.. Men när jag blev lite större dvs 3 år, så fick vi flytta till en fosterfamilj. Mamma skulle följa med pappa på medbehandlig för att han skulle sluta som han lovat mig så många gånger.. Pappa stack, mamma var kvar för att få hjälp med sina problem. Hennes problem var inte alkohol eller droger! Nej det var andra saker där!! Ett extremt stort kontrollbehov, att lyssna på mamma annars måste jag dra ner byxorna, lägga mig i hennes knä.. Få smisk tills de brann på skinkorna! Hon hade även ett stort kontrollbehov av att ha "ordning och reda" "lek med en sak i taget, lägg tillbaka dem på exakt samma ställe annars får ni stryk!"

Var så rädd att göra fel, vågade inte fråga hur jag skulle göra för att inte göra fel, för då fick man stryk! Allt jag gjorde var fel! Jag var 3 år när jag började bädda min säng själv, bäddade jag den inte som mamma ville så rev hon upp hela sängen.. Allt låg på golvet, bara att börja om från början. Jag började vika och lägga in min tvätt vid 3 års ålder.. samma sak där, var det fel slet hon ner allt på golvet och jag fick börja om!

Hos min fosterfamilj var det annorlunda, där fick jag beröm när jag bäddade min säng ÄVEN att det blev fel! Lika så när jag vek mina kläder! Jag fick inte stryk, jag fick vad alla barn behöver! Kärlek!