Nu sitter jag här mitt i natten.. gråter, förtvivlad över att du är borta.

Är jag ledsen för att du inte finns längre eller gråter jag för att j ag aldrig mer kommer höra din underbara röst, ditt underbara leende? Eller för att du aldrig mer kan få mig att skratta så jag får kramp i magen?! För snart 1 år sen ringde mamma och hade en märklig röst, en kylig och ledsen ton.. Jag hade lagat tacos till mina vänner sätter nästan maten i halsen när mamma säger det är Mikael... jag visste, jag förstod, mamma sa: Han ligger på sjukhus.. jag är ledsen men han är hjärndöd.. sen la hon på.. kroppen frös till is, en oändligt stor känsla av skräck tog över min kropp, jag slutade andas.. brast ut i gråt, gjorde allt för att kunna åka till dig min fina mikael!! Förlåt att jag inte kunde, respiratorn stängdes av och där satt jag helt maktlös utan att kunna säga farväl, du var borta! Borta för alltid! Du var den enda som betydde nått i min släkt, min idol, min älskade Mikael som jag var så stolt över oavsett fel och brister! Även om du försvann i månader för att sen åter ringa mig och prata i timmar ibland hela nätter.. Jag älskar dig, jag saknar dig! Mikael vila i frid vi ses där uppe min älskade morbror/bäste vän <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känslomässigt förvirrad just nu.. Att se mig själv i ett annat perspektiv är så svårt, att kunna se mig själv kämpa för att jag kan och för att jag vill. Vart finns det nu? vart tog detta vägen? Finns det någonstans en bubbla i min kropp som inte slä...

Nu sitter jag här, känner en ängslighet och tomhet som gör mig förtvivlad, ledsen och förvirrad.. Det är så länge sen nu, varför kommer allt upp nu igen?! Vad jag än gör, hur jag än gör det så känner jag mig så misslyckad och dålig och mest av allt l...

Tänk alla gånger som man märker att Att alla tjänster man gör för andra inte hjälper alls Tänk alla gånger som vänner sagt Att du, bara du är den bästa dom haft Dom vill de bästa med allt och dom vill hjälpa dig fram, men när du verkligen behöver få...

Sitter i ett stort tyst rum, det enda som hörs är ljudet av tårarna som faller ner på bordet. Ensamheten har sakta börjat komma ikapp mitt känslomässiga vrak till psyke.. Vart jag än är, vart jag än går, vem jag än är med så är jag ensam.. Helt jä...

Har inte uppdaterat på ett tag nu.. Men nu ska jag skänka mitt barn ett inlägg !   Sakta lägger sig mörkret.. Jag hör dina djupa andetag.. Jag ser dina små händer röra sig lite då & då.. En vacker varelse, en vacker människa! Mitt barn, ...