Fosterfamiljen jag bodde hos, gav mig massa nya kläder,leksaker, vi hittade ofta på saker som jag tyckte var jättekul! Dom gjorde till och med en isbana ute på trädgården som jag kunde åka skridskor på. Den tiden var jag ett lyckligt litet barn som inte förstod bättre!

När jag fick åka och hälsa på mamma på helgerna så hade hon alltid byggt ett hus av lego och gömt ett kinderägg i det.. Märkligt nog är det de ända jag kommer ihåg från våra helger ihop. När jag fyllde 6 så flyttade vi igen, det var då 7e gången vi hade flyttat med mamma till ett annat ställe. Vi flyttade alltid till ett nytt ställe när pappa hade ställt till det, dvs gjort inbrott, rånat en bensinstation, snott en bil mm. Mamma skämdes! Nåväl, vi började om på nytt.. Pappa gjorde detsamma fast det innebar att han skaffade nya pundarvänner att försvinna med och göra massa dumt med.. När vi hade bott på det nya stället i kanske 3 månader åkte pappa in IGEN! Jag kommer ihåg att jag var så ledsen för att pappa "var borta" igen jag fattade inte varför.. Var det nått fel på oss? Älskade han oss inte? Vad var anledningen till att han aldrig var med oss?! Ledsen som jag var satt jag i trappen med en kniv och grät hysteriskt och ville dö mitt i natten, mamma grät och skrek på mig.. Tog bort kniven, lyfte upp mig och la mig brevid sig i sin säng och tröstade mig och sa "pappa kommer hem snart!" .. En dag när jag kom hem så var inte mamma hemma och inte bilen heller.. Vart var mamma? Hade mamma lämnat mig?! Hade hon försvunnit för gott hon med? Efter en stund hörde jag en bil utanför.. Springer ut så fort jag kan för att kolla om det var mamma! Där stod mamma och log mot mig, med tårar som rullade på kinderna torkade jag mig i ansiktet för att se vem det var mer som stod där.. DET VAR PAPPA!! Jag kände dock inte igen honom först.. slänger mig i pappas famn och sniffar på honom!! Pappa min pappa.. försvinn aldrig mer igen!!! ALDRIG! Men så blev det så klart inte.. pappa hade bara permission och var tvungen att åka hem på söndagen igen.. jag ville givetvis följa med och lämna honom, jag somnade i bilen och fick inte säga hejdå! När jag vaknade och förstod att pappa var borta igen så började jag gråta hysteriskt igen! Min älskade dumma pappa var borta igen.. Efter ett tag kom pappa ut, vi flyttade igen. Men inte så långt denna gång! Mamma lämnade oss till pappa för att mamma skulle plugga i en annan stad ett par månader, kommer inte ihåg så mycket från det! Men det finns vissa saker jag kommer ihåg.. Vi hade en katt som var 12 år då jag var 7, den blev överkörd samma vecka som vi flyttat in, det var mammas katt.. Vaktmästaren kom och ringde på dörren och frågade om det var vår katt, pappa tar katten och stoppar den i frysen precis som hon var! Utan påse eller filt inget.. Jag kommer och ska ta nått ur frysen, och där ligger vår katt!! Mosad, blodig helt förstörd!! Blev jätteledsen, pappa va hög,full inte ett dugg medveten om vad han gjort! Vi skulle fiska en gång med, jag kunde inte simma.. han tog med oss ut i en båt med sin pundarkompis, ingen flytväst eller nått. Dom drack öl och blev bara fullare och fullare.. Men gick bra! Senare hittade jag en plånbok med MASSA pengar i, springer hem till pappa och berättar! Han säger: "vi måste lämna den till polisen så kan du få hittelön!" Jag blev jätteglad! Men det blev aldrig av.. pappa fortsatte vara full och hög.. 12 år senare berättade pappa att han aldrig lämnade in plånboken jag hittat utan tagit pengarna och slängt plånboken.. Köpt droger och öl för pengarna! Blev så besviken på honom.. Han sa: "jag lärde åtminstånne dig att göra rätt!" Sen skrattade han lite med skam i kroppen för vad han hade gjort...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu sitter jag här mitt i natten.. gråter, förtvivlad över att du är borta. Är jag ledsen för att du inte finns längre eller gråter jag för att j ag aldrig mer kommer höra din underbara röst, ditt underbara leende? Eller för att du aldrig mer kan f...

Känslomässigt förvirrad just nu.. Att se mig själv i ett annat perspektiv är så svårt, att kunna se mig själv kämpa för att jag kan och för att jag vill. Vart finns det nu? vart tog detta vägen? Finns det någonstans en bubbla i min kropp som inte slä...

Nu sitter jag här, känner en ängslighet och tomhet som gör mig förtvivlad, ledsen och förvirrad.. Det är så länge sen nu, varför kommer allt upp nu igen?! Vad jag än gör, hur jag än gör det så känner jag mig så misslyckad och dålig och mest av allt l...

Tänk alla gånger som man märker att Att alla tjänster man gör för andra inte hjälper alls Tänk alla gånger som vänner sagt Att du, bara du är den bästa dom haft Dom vill de bästa med allt och dom vill hjälpa dig fram, men när du verkligen behöver få...

Sitter i ett stort tyst rum, det enda som hörs är ljudet av tårarna som faller ner på bordet. Ensamheten har sakta börjat komma ikapp mitt känslomässiga vrak till psyke.. Vart jag än är, vart jag än går, vem jag än är med så är jag ensam.. Helt jä...