Jag föddes en kall dag 1990.. Pappa var full och förmnodligen lite därtill.

Han hade snott en barnvagn som jag skulle ligga i när vi skulle hem, han hade snott den eftersom han hade köpt droger för pengarna och inte kunde köpa en!

Det första året fick inte min pappa hålla i mig, inte titta på mig inte heller vistas i samma rum! Jag gallskrek! När det var dags för min födelsedag, var vi tillbaka på samma visa som när ja föddes! Min pappa hade snott presenter till mig för han hade köpt knark för pengarna och var då tvungen att sno nått! Kommer som tur är inte ihåg nått av den tiden.. Men när jag blev lite större dvs 3 år, så fick vi flytta till en fosterfamilj. Mamma skulle följa med pappa på medbehandlig för att han skulle sluta som han lovat mig så många gånger.. Pappa stack, mamma var kvar för att få hjälp med sina problem. Hennes problem var inte alkohol eller droger! Nej det var andra saker där!! Ett extremt stort kontrollbehov, att lyssna på mamma annars måste jag dra ner byxorna, lägga mig i hennes knä.. Få smisk tills de brann på skinkorna! Hon hade även ett stort kontrollbehov av att ha "ordning och reda" "lek med en sak i taget, lägg tillbaka dem på exakt samma ställe annars får ni stryk!"

Var så rädd att göra fel, vågade inte fråga hur jag skulle göra för att inte göra fel, för då fick man stryk! Allt jag gjorde var fel! Jag var 3 år när jag började bädda min säng själv, bäddade jag den inte som mamma ville så rev hon upp hela sängen.. Allt låg på golvet, bara att börja om från början. Jag började vika och lägga in min tvätt vid 3 års ålder.. samma sak där, var det fel slet hon ner allt på golvet och jag fick börja om!

Hos min fosterfamilj var det annorlunda, där fick jag beröm när jag bäddade min säng ÄVEN att det blev fel! Lika så när jag vek mina kläder! Jag fick inte stryk, jag fick vad alla barn behöver! Kärlek!

 

I

23 februari 2012 14:10

Min son var oxå oplanerad...o oönskad av sin pappa. men det gick bra ändå. han är älskad av mig, älskad av min sambo, älskad av alla. det är så det ska vara o inget annat. tragiskt att du behövde växa upp sådär, och få skit för de dina föräldrar inte klarar av.
barndomen präglar ju en hela livet ut.

http://gullebulle2.bloggplatsen.se

 

Elsa Lovisa Brattlund

28 februari 2012 22:31

Din blogg är jätte intressant! jag kommer att följa den. Jag ger alltid cred till bloggare. Själv orkade jag inte hålla på. Men jag skriver mycket på www.flashback.org om du vill veta lite om mig. Jag heter JizzieJinx eller BabyPink.

 

Elsa Lovisa Brattlund

28 februari 2012 22:34

Vet inte hur önskad jag var heller. Men det kan gå bra ändå! Ge aldrig upp hoppet!

angelindarkness

29 februari 2012 20:46

Tyvärr finns det alltför många barn som inte är det. Tack för din kommentar :) Värmer att du gillar den :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu sitter jag här mitt i natten.. gråter, förtvivlad över att du är borta. Är jag ledsen för att du inte finns längre eller gråter jag för att j ag aldrig mer kommer höra din underbara röst, ditt underbara leende? Eller för att du aldrig mer kan f...

Känslomässigt förvirrad just nu.. Att se mig själv i ett annat perspektiv är så svårt, att kunna se mig själv kämpa för att jag kan och för att jag vill. Vart finns det nu? vart tog detta vägen? Finns det någonstans en bubbla i min kropp som inte slä...

Nu sitter jag här, känner en ängslighet och tomhet som gör mig förtvivlad, ledsen och förvirrad.. Det är så länge sen nu, varför kommer allt upp nu igen?! Vad jag än gör, hur jag än gör det så känner jag mig så misslyckad och dålig och mest av allt l...

Tänk alla gånger som man märker att Att alla tjänster man gör för andra inte hjälper alls Tänk alla gånger som vänner sagt Att du, bara du är den bästa dom haft Dom vill de bästa med allt och dom vill hjälpa dig fram, men när du verkligen behöver få...

Sitter i ett stort tyst rum, det enda som hörs är ljudet av tårarna som faller ner på bordet. Ensamheten har sakta börjat komma ikapp mitt känslomässiga vrak till psyke.. Vart jag än är, vart jag än går, vem jag än är med så är jag ensam.. Helt jä...