Träffade en kille via nätet strax efter att jag begått brottet, han verkade underbar på alla sätt och vis! Jag hade fel! Han var jättebra de första 2 veckorna.. Han hade städat min längenhet när jag kom hem från skolan, men de var bara så ett kort tag.. Sen blev han en soffpotatis som bara kollade på tv å satt framför datorn! Han ville aldrig göra något och han pratade knappt inte med mig alls. Knappt en månad efter att vi hade blivit tillsammans kom jag på honom men att ha pratat med andra tjejer på nätet. Han hade fått en tjej till att skaffa en lägenhet bara 5 minuter ifrån mig och skulle flytta till henne när hon skulle komma. Han bad mig om ursäkt! Det skulle aldrig hända igen, hon sa upp sin lägenhet jag trodde det var slut på att snacka med andra, men så var INTE fallet.. Det blev bara mer och mer och mer! Han tog aldrig i mig, pratade inte med mig alls. Jag slängde ut honom, han träffade en annan. Sen kom han krypandes tillbaka och sa att han inte kunde leva utan mig.. Jag förlät honom, han kom tillbaka in i mitt liv.. gjorde mig mer deprimerad! Han gjorde om samma sak om och om igen! Jag tröttnade efter ett tag igen, han ville dra.. Jag försökte prata med honom vilket slutade med blåmärken över hela kroppen och en totalförstörd lägenhet! Kunde inte röra mig hade så ont!! Min syster kom och hjälpte mig att fixa min lägenhet, när blåmärkerna försvann bestämde jag mig att visa honom att jag inte alls var ful! Jag var inte motbjudande! Jag kunde få vem jag ville ha, det var bara han som inte fattade det!! Jag festade på som jag gjorde innan jag träffade honom! Var med några killar! Han får höra detta, kommer krypandes tillbaka till mig och kan inte leva utan mig säger han ytterligare en gång.. En månad efter att vi blev tillsammans igen började jag förstå att jag var gravid!! Men vem var pappan??!! Hade 6 st att välja på.... Ville jag behålla barnet? Var jag redo att bli mamma.. JAG?! Jag som inte levt mitt liv, jag som precis kommit från behandlingshem osv!! Jag behåller det!! Så ska jag ge mitt barn en bättre framtid än va jag någonsin kunnat drömma om! Han var med på att behålla barnet oavsett vem som var pappan! Det spelade ingen roll för han skulle va som en pappa ändå! Jag hoppades innerligt att han menade det! Dagen kom när min lilla flicka kom till världen! Fardeskapstestet skulle ske.. Ville jag ta reda på vem som var pappan? Ville dom ta reda på om dom var pappan??! Förmin dotters skull/rätt så blev det faderskapstest.. Det var inte min sambo som var pappan.. en annan kille dom ville ta sitt ansvar! Min sambo och jag bråkade, jag flyttade ifrån honom och givetvis gick kom han tillbaka till mig igen! Hur skulle jag någonsin kunna lämna denna människa som drar ner mig, gör mig så illa, snackar så mycket skit om mig, går  bakom ryggen på mig och pratar med andra tjejer?! Det gick inte jag kunde inte va utan honom samtidigt som jag inte ville va med honom! Det gick ett tag, det tog slut.. Han respekterade inte mitt barn "hon är jobbig" "hon är inte min" hon bara skriker, och gör hon inte det så sover hon" Så hette det! Jag sa till honom att välja, antingen får han respektera att det är som det är och göra det bästa utav situationen eller så kan vi inte va tillsammans! Det blev det sistnämna då.. Mitt val.. Han träffade en annan och jag lika så.. Förutom all smärta både psykiskt och fysiskt han utsatte mig för så satte han mig i stora ekonomiska problem.. som han vägrar betala! Mår fruktansvärt dåligt över allt, hade jag kunnat få den tiden med honom ogjord så hade jag inte tvekat!!!! Hatar denna människa mer än något annat!